35 mil

35 mil bort

Ett avstånd som känns oändligt redan innan du har flyttat
Inte på grund av sträckan i sig
Mer för avståndet i vardagen
Den vardag som jag inte längre får dela
Din vardag

Mammahjärtat brister lite grann

Sommartid

Jag skulle allt bra gärna vilja ha tillbaka den där timmen någon stal i helgen.
Och om jag ska vänta tills det blir vintertid...
Ja då vill jag minsann ha ränta på mina utlånade minuter.

Living the dream

Den där drömmen...

Den som jag trodde var till låns för ett par år sedan.

Den drömmen har blivit verklighet.

Den har blivit min vardag och fest.

Mitt nu och min framtid.

Den har blivit mitt liv med vällingflaskor, gosedjur, dagistider och gummistövlar i storlek 21.

Och jag älskar honom och hans syskon mer än livet självt.

Makeover

Spacklar en vägg mitt i natten.
Ett försök att laga hål och sprickor i fasaden.
Lite färg ska täcka skavankerna
och ge energi och liv åt det färglösa tråkiga.

Imorgon när jag vaknar...
Då är det jag som ska spacklas och målas.
Samma syfte, samma mål.

Som en dröm

Längtade inte
Drömde inte

Inte då...

Och nu...

Verkligheten som en dröm
Underbar och fantastisk
Men samtidigt overklig och onåbar

Och bara till låns

Som en dröm
Precis som en dröm

Vill ha

Har fått allt jag har önskat mig men vill ändå ha mer.
Vill ha allt.
Vardag, fest, tårar, skratt. Sol, måne, stjärnor.
Vill somna och vakna nära dig.
Vill se dina kläder trassla in sig i mina i botten på tvättkorgen precis så som du trasslar in dig i mig. Underbart trassel med dina armar, dina ben och dina tankar i mina.
Vill se din tandborste luta sig mot min.
Vill att dina brödsmulor ska blandas med mina på frukostbordet.
Vill trängas med dig under en filt i soffan.
Vill leta efter mina handskar och hitta dina.
Vill andas in doften av dig där ditt huvud har legat på kudden.
Vill att mina fotspår ska synas bredvid dina i snön.
Men mest av allt vill jag att du ska veta.
Veta att jag vill.
Att jag vill ha allt.
Att jag vill ha dig.

Mitt i hjärtat

Himlastormande och underbart vänds hela livet upp-och-ner
Längtar bort
Längtar till
Försöker stanna tiden mitt i känslan
Mitt i hjärtat
Där du känns som mest

Du får mina tankar

Delar orden som beskriver mina tankar, mitt liv
Visserligen bara vissa delar
Utvalda delar
Bortvalda delar
Men ändå
Delar dem med dig
Bara dig
Det är det här jag gör på fritiden
Tänker
Och skriver

Salsa

Ett steg fram
Ett bakåt

Det kunde vara värre
Med två steg bakåt

Stampar lite på samma ställe
Allt snurrar

Och hela tiden dansar jag i otakt

En stund i skuggan

En vinkning, en blinkning från en vän
Efterlängtade ord med en hälsning och förklaring

Ibland när det är jobbigt blir det tyst
Och när det är tyst kan det vara riktigt jobbigt
Att undra
Inte veta

Men jag förstår
Förstår precis
Och lite till

Vet att skuggorna blir tydligare i solen
Vet också att ibland är skuggan bättre än solen
Ibland, tills värsta hettan har lagt sig

Så hälsningen, till dig:
Njut av att vara i skuggan en stund
Solskenet värmer så mycket mer efteråt

Här kommer alla känslorna på en och samma gång...

Nästan alltid glad
Inte nödvändigtvis lycklig men glad
Inte olycklig heller
Ledsen ibland
Och upprörd
Men mest glad
Glad med mycket skratt
Och ibland
Men bara ibland
Arg
Riktigt jävla arg
Asförbannad
Som nu
Nobody puts baby in a corner
Barnen försvarar jag till varje pris
Så att jag
Och de
Blir glada igen

Iskall

Snöblandat regn färgar himlen silvergrå och lägger sig som en skyddande hinna

En garanti för att kylan ska stanna
i den iskalla blicken och det frusna hjärtat

Vinter i paradiset

Förnuft eller känsla

Ibland vandrar hjärtat iväg
Går på upptäcksfärd
Ser världen i ett nytt ljus
Öppnar sig lite mer

Tankarna gör likadant
Svävar bort en stund
Landar bland drömmarna
Låter känslorna ligga på ytan

Sen
När verkligheten jagar dem tillbaka
Hjärtat och tankarna
Bort från drömmarna
Då
Då gör det ont

Men känslorna ligger kvar där
På ytan
Sårbara och smärtande

Och förnuftet hånler och viskar
-Vad var det jag sa

Hemlängtan

Några ord hemifrån
Från familj och vänner som jag saknar
Som sakar mig
Mer behövs inte

Som en örfil träffar den mig
Hemlängtan

Borta...hemma

30+ både i skuggan och på passet


Mitt i Europa


Semester och vardag i en odefinierbar blandning bland flyttkartonger, resväskor och eftersänd post.

Fritt skapande

Skapandelusten kan ta sig många olika uttryck. Med ord, färg och form kan vi uttrycka våra tankar och känslor. Vi gör det på olika sätt och som betraktare ser vi inte alltid det som andra ser. Vi tolkar och känner in utifrån egna erfarenheter. Jag tror på vikten av att få möjlighet att skapa.

Här hemma finns en ofärdig skulptur. En 14-årings lust att sätta sina avtryck. Tandavtryck i en tuggummiskulptur.

Fritt skapande.

Body Balance

Dämpad belysning och levande ljus som ger ett vackert sken och följer kroppens linjer. Lugn musik som sprider en behaglig känsla i rummet. Långsamma rörelser där varje muskel arbetar mot ett bestämt mål. Andningen medveten och med fokus på energi. Kroppen i total balans... och tanken också.

Det var igår...

Idag skriker kroppen av smärta vid rörelse. En njutningsfull smärta, träningsvärk!

Avstånd

Det finns en annan värld här bredvid
Den är bara en flygresa bort
Minuter ovanför molnen
Inte mer och ändå så långt härifrån
Men det går inte att mäta alla avstånd i kilometer
Mätt i leenden och längtan så krymper avståndet till dig
Mätt i tankar så är du redan här

Jag sjöng...

Jag stod där inför en jättepublik. Globen var utsåld till sista plats. Lite darriga ben på höga klackar. Långa ben på höga klackar. Och Jessica Andersson-hotpants.

Det enorma jublet hördes som i en dimma och nådde inte riktigt ända fram.Det lät avlägset, som om jag stod mitt i en bubbla. Det måste ha berott på chocken. Hur hade jag hamnat här?

Jag drömde att jag gjorde en Marie Lindberg... Jag som inte ens kan sjunga och ännu mindre spela gitarr.

Diesel, du är en sjuk människa. Håll dig borta från Idol-juryn!

Havanna Mamma

Veronica Maggio sjunger med späd röst om Havanna Mamma och jag känner hur leendet drar i mungiporna, skrattgropen på ena kinden växer och skrattrynkorna i ögonvrårna kommer fram.

Vi kan nog alla känna igen oss. Att ha tänkt tanken...

Lyssna, och framför allt läs texten!

Love you!

Vissa dagar känns det som om hjärtat ska svämma över

Idag svämmar världen över av hjärtan

Love

En italiensk kines i London

Det var på en liten kvarterskrog i en av Londons mer centrala delar. En mysig restaurang en trappa ner i källarplanet. Gemytlig och glad stämning. Det var tydligt att många av besökarna var stamgäster. Där skulle jag, min syster och min mamma äta en god middag och lyssna lite på bandet som spelade.

Vi hade kommit till "kaffe på maten" när en liten asiatisk man går fram och pratar med männen som spelar i bandet. Han tar mikrofonen, går raka vägen fram till mig och med en framsträckt hand visar att han vill att jag ska följa med honom. I det läget var det svårt att säga nej. Det går ju bara inte.

Den lille mannen ledde fram mig till scenen och sa högt och tydligt att nu skulle han minsann sjunga en sång bara för mig. Eftersom han var italienare (!?) ville han sjunga någonting med italiensk anknytning.

Där stod jag alltså på en minimal scen med en italiensk kines som med strålande ögon och kinden farligt nära mina bröst sjöng "Love theme from the godfather (Speak softly love).

Jag, gudfadern och en italiensk kines i London. Det var den längsta låt jag någonsin hört...

Ett frieri. Del2. Akutsituation.

Står inne på akutrummet och kontrollerar medicinskåpet efter en akutsituation. Helt plötsligt står han där bredvid mig. Ögonen glittrar ikapp med ambulansklädernas reflexer. Leendet är stort, öppet och nära när han säger:

- Jag lämnar E med en gång om du bara säger ja. Gift dig med mig!

- Men det kan jag väl inte göra. Vi känner ju inte varandra, svarar jag en aning chockad.

- Det gör ingenting, säger han. Jag älskar dig redan.

Sjukhuskyrkan bokades aldrig. Jag ringde sjukhusprästen och bad honom ta en lång semester. För säkerhets skull.

Ett frieri. Del 1. Diskbänksrealism.

Står vid spisen. Håret i en slarvig hästsvans och med ostyriga lockar som letar sig ner längs halsen. Fingrarna kladdiga av köttbullsfärs.

Han lutar sig nonchalant mot diskbänken och säger med en ointresserad min.

- Juridiskt sett så är det ju en fördel om vi gifter oss. Vad säger du?

- Ekonomiskt sett så tycker jag att de pengarna ett bröllop kostar är bättre investerade i ett nytt badrum, blir svaret.

Där slutade diskussionen.

Jag älskar verkligen det vackra kaklet i badrummet.

Vit värld

På väg hem från nattens långa timmar under landstingets tak öppnar jag ögonen och ser ljuset. Vitt, vitt, vitt med en svagt gråblå ton. Det har snöat hela natten och världen känns ny. Tystnaden runt omkring mig blir extra påtaglig när jag hör hur en hög lössnö faller från en gren som inte orkar stå emot tyngden. Faller jag också... Faller i sömn

En dag på jobbet

Blicken vittnar om oändlig visdom.
Händernas linjer berättar om de erfarenheter du samlat genom åren.
Vreden över den åldrade kroppens oförmåga att följa viljans vägar syns ditt ansikte.
Utan ett ord låter du mig finnas där vid din sida som en förlängning av den styrka och kraft som sakta mattats av.
Med din hand i min och din blick i fjärran andas du försiktigt den luft vi delar.
Och när det är dags för dig att gå så finns jag där.
Då finns jag vid din sida.

To be loved

Vaknade imorse och den här låten kändes bara så nära.

Alla måsten, alla krav att leva upp till... och känslan av att ibland gömma och glömma sig själv.

To be loved - Curtis Stigers

"...

Paint your nails

Paint your face

Paint around the empty space

Find a man that can provide

Try and fill the hole inside

With a family and a home

Tell yourself you're not alone

Keep your memories of yourself

In a shoebox on a closet shelf

But you deserve to be loved

You deserve something real

Time to heal

Time to feel

..."

Som snökristaller

Snökristallernas flikiga ismönster landar på mjuka läppar och smälter som orden från ditt innersta. En sekund av intensitet som sedan försvinner. Osynliga, borta som genom magi. Fångar några snöflingor på tungspetsen och låter dem bli ett med mig för att bevara dem i mitt innersta som ett minne av en vinter och ett löfte om en vår.

Hemma igen...

Ömmande muskler som bränner vid rörelse och som svider vid beröring

Värkande knä med tydligt synlig svullnad efter åkning i puckel

Missfärgade lår där skidor och stavar lämnat blåfärgade skiftningar i huden

Magen omringad av träningsvärk efter befriande skrattanfall

Pjäxtrötta fötter som dansat sig ömma

Huvudet tungt efter nätter längre än dygnets mörka timmar

Hjärtat sprängfyllt av längtan efter fler skiddagar

... hemma igen

Packa i panik

Jag är en sista-minuten-packare. Ofta när jag ska iväg består halva packningen av kläder som inte hunnit torka och jag har ingen aning om vad jag i all hast har slängt ner i väskan. Det är sällan något större bekymmer eftersom det oftast blir bra ändå, men ändring är på gång. Så här två dagar innan avresa har jag redan börjat packa. Denna gången har jag koll! I alla fall på kläderna. Resten kan ju diskuteras...

Med en partytopp i ena handen och skidglasögon i den andra känns det som om jag har fått med det mest väsentliga inför den kommande kortveckan i Sälen. Tre heldagar med skidåkning och festkvällar som garanterat leder till träningsvärk som påminner min kropp om alla de muskler som legat i träda sedan förra året.

Jag som oftast är grå/svart i backarna ska faktiskt ge mig ut på stan och shoppa lite till inför backattacken. Det känns som om det är läge för både "lift-glamour" och "pist-glitter" i år. Märklig känsla... Vi får väl se vad jag hittar för "bling-bling". Känner jag mig själv blir det inget extremt, inget ParisHilton-inspirerat och inget Victoria Beckham-opraktiskt, men kanske ett par läckra vantar i all fall. Allt för att kompensera min ljusgrå döskallemössa som kan skrämma vilket knappliftsbarn som helst.

Det optimala hade ju annars varit en tjejhjälm i matt silver med bara lite glitter på sidan. Det hade varit sååå fint till min svarta jacka.

Hittar jag inget så lovar jag att kompensera den neutrala klädseln i backen med klädseln när det är fest. Från den ena ytterligheten till den andra. Inte undra på att det blir kaos i resväskan...

Träd

"Ibland hör man talas om kloka gamla träd, här sitter jag och fyller på inspiration, uppflugen i vår alm"

Ernst, Sommartorpet

Precis som jag då...

24/7 eller 26/8

Jag behöver tid... Mer tid!
Två timmar per dag och en extra dag per vecka skulle göra underverk i mitt liv.
Prioritera? Då måste jag ju prioritera bort något. Något mer... Vad?

Sömnen... Tullar jag redan på.
Tiden med familjen... Aldrig!
Jobbet... Jobbar redan natt för att utnyttja tiden maximalt.
Studierna... Vill inte.
Träningen... Den får mig att orka allt och lite till.

Nej... Jag måste effektivisera mitt liv och leverne. Hur nu det ska gå till. Samtidigt så trivs jag ju ganska bra med att ha det så här. Lite lagom ont om tid. Och i ärlighetens namn så finns det ju fortfarande tid över för både nöje och njutning.
Men ett par timmar till per dag och en dag till per vecka är väl inte för mycket begärt ändå?

Transportsträckan Tandådalen

Förflyttning från punkt A som i After Ski till punkt B som i Bastu. Lättaste vägen är liften upp, transportsträckan, ner för liten backe vid stugorna och sedan in genom dörren. Livskvalitet. Snart!

Lycka!

Mitt på köksbordet står de som ett löfte om våren... och hela hemmet känns nytt och ljust!

Snöbrist

Väntar på Gubben Vinter. Med skidresan mindre än tre veckor härifrån så känns frånvaron av snö som ett hot mot mitt välbefinnande. Behovet av att känna vinterluften i näsborrarna och höra snöknarret under pjäxorna har tagit över min kropp. Längtan efter att med skräckblandad förtjusning utmana pisterna är distraherande i min regnfyllda vardag med temperaturer flera grader över noll. Undrar om den rätta känslan infinner sig om jag med de nya skidglasögonen och mina skidbyxor på tömmer hyllorna i frysen och med en Jägermeister bakom liftkortet kryper ihop i vitvarornas konstgjorda minusgrader. Kan vara värt ett försök...

Löftet

Nyårslöftet som utlovade stordåd med enkla medel behöver upprättelse. En vecka in på nya året har de gamla (o)vanorna åter tagit överhanden. Det är inga stora saker... Lovade att tänka mer på mig själv. Lovade att ibland, när det verkligen behövs, säga nej istället för ja. Lovade att prioritera lycka och njutning.

Vad har jag då misslyckats med? Kanske inget och ändå allt...

"Visst kan jag jobba ett par extra nätter nu när så många är sjuka"
"Ja, det löser sig även om jag inte hinner sova"
"Ledsen, men jag hinner inte ses över en fika med eftersom jag måste... *jobba, städa, tvätta, baka, handla, lämna bilen, vaccinera hunden*

Nya tag när solen går upp imorgon! Välkommen 2007, året då jag äntligen tar en av platserna på min egen prioriteringslista.

Luciamorgon

Luciamorgon med decembermörka skuggor utanför fönstren. Värmeljusens lågor lyser upp köket och jag njuter av kaffe och lussekatter. En ledig dag som till 100% ska ägnas åt att hitta den borttappade julstämningen. Travar med julklappar ska med kärlek och omsorg gömmas för omgivningens nyfikna ögon med hjälp av glänsande papper och glittrande band. Pepparkaksbaket är bortprioriterat sedan länge då smaklökarna protesterade och förklarade sin längtan efter köpepepparkakor med både bättre utseende och smak. På ytterdörren hänger en krans som ett första löfte till besökarna. Ett löfte om julkänsla och glögg. Hoppas bara att förväntningarna på små trätomtar och glitter inte är allt för stora eftersom risken för besvikelse då blir avsevärt större. Ljus,stjärnor och glöggdoft kan jag däremot utlova i mängder.